Fobier...

Hurtiga hönset och kycklingen tog kurs mot hälsovårdscentralen för att få den omtalade grissjukasprutan. Mellan hönset följde med som moraliskt stöd. Efter att bestämt parkerat bilen, gått upp till entén och in genom dörrarna hänger ett stort palakat i gången- VACCINET SLUT FÖR IDAG-...hmmm...fan så irriterad man blir?-men då får göra ett nytt försök på torsdag, säger det hurtiga hönset. -jag får min imorgon via skolan, svarat mellanhönset. Kycklingen är sur för att inte fått träffa doktorn fast hon är sjuk (enligt hennes uppfattning, hände alltså inte riktigt med varför vi gick till vårdcentralen)

senare vid middagsbordet nämner mellanhönset nervöst hur hon fruktar imorgondagen och mass vaccineringen. Mellanhönset skrattar och förklarar sådär extremt opedagogiskt hur hennes arbetkompis blev alldeles febrig, uppsvullen, och hur det kändes att ta sprutan (inget enligt sanningen givetvis) mellan hönset tittar ner i bordet och ser orolig ut.-varför måste du skrämmas så, när du vet att jag påriktigt är jätte rädd för sprutor och har fobi...påriktigt!

Hurtiga-hönset ser förvånat på mellanhönset-fobi? nej, det visste jag inte...du är ju jämt med när man sprutar djur..hur kan du av alla ha fobi? frågar det hurtiga hönset.

-Jo, det är bara om det gäller mig själv.

Hönshuset diskuterar fobier. Det högsta hönset lider av möss-fobi...ja, ni läste rätt. Hon spyr om man tillräckligt länge förklarar något om möss. Blir alldeles kallsvettig och svag. Det hurtiga hönset har mindre fobi för smutsiga toaletter...men det är något hon inte har ett problem att leva med. Det är kanske bra att ha fobi för dessa. Kycklingen blir hysterisk i närheten av kryp och tuppen svimmar i storstadstrafik.

Fobier....är det något vi alla har? i större eller mindre skala? varifrån kommer de? och skall de/kan de botas?

Jag läste en studie för länge sen där en psykolog berättade om en altenativ bote-procession som kunde kallas -bota "fobier ur tredjepersons perspektiv". Alltså där man jobbar med den drabbade genom att hon/han skall inbilla sig att hon är en annan person som tittar på den (sig själv) med fobien och besvara frågor såsom varför är hon rädd? vad är hon rädd för? osv. hon skall sedan med psykologens hjälp, i sin fantasi närma sig den som har fobin (sig själv) tills hon sedan övertar hennes plats.

Låter ju intressant...men det kan vara svårt.

Dessutom så anser jag att det är friskt att vara rädd/ha fobi för något. Det ger oss en adrenalin boost nu och då, som gör gott åt kropp och själ. men det är då fobin tar över levnadssättet som det inte mera är fullt bra.

Fobier eller inte, det är bra att vara rädd för vissa saker ibland. Mellanhönset fick sin spruta idag, och det gick över förväntning. Hon slog inte ner vårdpersonalen, svimmade inte och nu kommer hon inte heller att förvandlas till mer gris än hon redan i sinnet är ibland :)