torsdag 21 oktober 2010

Skala Hare och sur på socialstyrelsen!



Ja, då var det torsdag och snart fredag med andra ord. Längtar till helgen, då jag ska försöka vara lite kreativ och bygga lite staket.


Igår kväll kom tuppen hem efter att ha varit borta några dagar på praktik, och vad är inte bättre en en trevlig fritidssyssla tillsammans efter att inte ha sett varann på några dagar. Jo, då hade vi ju inbokat lite jack the ripper to do...


Grannen var nämligen så snäll och skänkte oss en hare som han hade jagat/skjutit. Den var urgröpt av sina inälvor och var klar för att skalas och styckas.




Jag har aldrig flått en hare innan ,och inte själv något annat djur heller, så jag tänkte att det kunde vara en mysig syssla tillsammans med sin älskade. Så vi tog oss an detta på kvällen. Vi hängde upp haren och så var det bara att sätta igång. Jag blev förvånad om mig själv, att jag inte alls kände illamående eller ecklades över detta skalande av det stackars djuret. Om jag själv får anmärka anser jag dessutom att jag var något av en naturbegåvning. Haren skalades, styckades , delades upp i påsar och slängdes in i frysen. Tassarna hängde jag sedan upp, på tork, för att spara som minne för att första gången flått en hare själv (med lite hjälp) :) Nu kan ni tycka att detta låter groteskt, men jag vill påpeka att haren hade ju haft ett bra liv...hoppas jag iallafall, och den kommer ju till bra nytta.




Efter detta tänkte jag slå mig ner i soffan för att titta på nyheterna och bli lite uppdaterad om vad som händer i världen, men det slutade mest i att jag blev förbannad. Det var pågrund av reportaget om den avlidne Anna Lindh, vars sjukhusrapporter nu skulle läggas inför ny granskning av socialstyrelsen. Detta sker alltså 6 år efter att den dåvarande utriksministern knivhöggs på NK, och avled i svåra komplikationer på sjukhus, vilket är väldigt tragiskt och hemskt, det säger jag inte...men DET VAR JU flera år sedan!


Stohejet började med att programmet kalla fakta gjorde ett reportage, var de ifrågasatte om sjukhuset tagit rätt beslut vad det gäller vården av trauman. En amerikansk läkare ställde upp i programmet med en intervju och granskade fallet, utan sjukhus protokoller. Han vädjar då till att fallet borde ha behandlats med så kallad damage contol, vilket innebär om jag förstått det rätt, att först bekämpa inre blödningar och invänta operation, tills patienten har ett mer stabilt hälsotillstånd.




Socialstyrelsen vill nu efter detta program lägga en herransmassor skattepengar på att granska vare sig sjukhuset gjorde rätt eller inte med att istället för damage control operera patioenten i nästa 8 timmar för att rädda henne.Denna granskning skall göras med hjälp av specialister från runtom norden.




Jag frågar mig själv varför?? hon kommer ju inte att uppstå från döden trots någonslags utredning....det måste ju kännas jobbigt för de som personligen kände den avlidne samt hennes anhöriga att dra upp detta fall igen...eller?




Dessutom måste man ju fråga sig själv...tror man inte att sjukhuset gjorde sitt bästa, knappast "sket" de i att behandla henne proffsigt och ville att hon skulle dö?


Varför är jag upprörd? jo, jag tycker inte man skall gräva i gammalt och lägga en massa pengar på det. Pengar som man kunde använda för bättre ting, som tillexempel att hjälpa de som någonstans har fastnat i det bristande vårdsystemet sverige har. Eller lägga de pengarna på att vård för de äldre som man knappt minns längre....ja ja, det är väl som det är. Men det vore kul att se siffror på hur mycket denna utredning kommer att kosta samhället och vad man kunde ha gjort med dessa pengar, och sist men inte minst-vad man vann med denna utredning.




måndag 18 oktober 2010

21 djur i 8 arter + 1 släkte utan like

Nu har det flesta av de förväntade invånarna av båtstorp flyttat in. Efter en hektisk sensommar/höst med en massa bygge, städ och åter bygge, har alla landat i äggskalleby.


Jag och syster-yster hönan räknade att vi har samlat på oss 21 djur i 8 arter, listade enligt följande: 5 hästar ( 3 ston+2 föl), 1 julskinka,1 lurvig gamling-hund, 4 äggmaksiner, 2 skrikhalsar (undulaterna), 2+-1 katter (en som halvt flyttat in hos grannen), 3 bunneniner samt 2 fårskallar.


Ett släkte som vi inte räknade med är vi homo-sapiens hönsen som befolkar gården :) och det kan vi ju inte utelämna från presentationen, eftersom dessa konstiga varelser definitivt är nämnvärda.


Även om jag inledningsvis har presenterat dessa varelser med namn innan, tänkte jag att en mera ingående definition på vardera individ kunde vara på sin plats, och har bestämt mig för att göra detta i något vad man kunde kalla av en rang orning.


Högsta hönset (lat. Gallus Gallus smartacus filifjonkus) är något av en sällsynt typ inom arten. Hon kännetecknas med ett något högre hårlinje i pannan som beror på den välutvecklade hjärnmassan i pannloben, som är bevisat att vara centrum för de högsta tankefunktionerna och koncentrationsförmågan. Detta förklarar även varför högsta hönset kan från det minsta ämne tänka och uttala fram mil-långa förklaringar och historier utan vetskapen vad sägelsen lång historia kort bertyder. Typspecifika egenskaper hos det Högsta hönset är även det var hon har fått sitt andra tillägg i det latinska namnet filifjonkus som härstammar från tove janssons litterära karraktär filifjonkan som i sitt beteende är oehört orolig för hur omgivningen kan skada och negativt påverka den enskilda individen. Även det högsta hönset har alltså en stark instinkt för detta oroande som också kan kännetecknas som; oroliga mamma syndromet. Rastypiskt för det högsta hönset som gör henne så älskvärd är dock den otroliga känslan för kärlek. Att alltid lägga sina med-höns före sig själv att alltid tänka på andra och visa givmildhet, omtycke och alltid ställa upp. Det högsta hönset är alltså en salig blandning av vishet och kärlek kryddat med nyfikenhet för andra. Nämnvärt är också ett fenomen om att hösta hönset fattar tycke för långtråkiga dokumentärer, tyska kriminalserier och formula1 på tv.

Hyper-Hönan (lat. Gallus Gallus hyperikus städikus). Denna ras är något av en uttotningshotad art enligt sig själv. Arten kan beskrivas som ett hybrid där avelsarbetet har fokuserat sig på att få fram en på högvarv gående städmaskin med ordnings tvångssyndrom och känslomässigt mycket instabil individ. Hyperhönan har som tendens att njuta av att damsuga och städa och att ta på sig mer än vad hon ofta klarar av i sin vardag. Hon kombinerar gärna arbete med studioer för att kunna lära sig mer och därför göra mer i sin framtid. Hon har en stark känsla av att alltid göra andra nöjda och glada istället för att alltid tänka på sig själv. I sinnet hon en planerare har svårt att utföra uppgifter utan grundlig planering och god framförhållning. Hon klassas som hönan med hetaste temperament i familjen gallus-gallus och kan accelerera känslomässigt från noll till hundra på en nanosekund och tillbaka lika fort. Hyperhönans uppbyggd är efter den traditionella modellen och hon har ett evigt sockerbehov som hon ofta själv upplever som något pinsamt.

Syster-yster Hönan (lat. Gallus Gallus pluggus djurälskarikus), även kallad milli-vanilli, är en enanstående individ. Utstrålning och åsiktstagande är ett av de säkraste kännetecken för denna typ. Syster-yster Hönan är enligt sitt första latisnka tillägg en otroligt studiepräglad individ, där man kunde jämföra henne med J.K Rowlings karaktär Hermione, alltså går skolan före allt annat. Hon är den typen som inte nöjer sig med näst-bäst och tillgår heller inte förmågan att släppa fotfästet för sin ståndpunkt i diverse aspekter. Med andra ord räcker inte envishet in som adjektiv för denna höns-art, eftersom hon hellre skulle bli överkörd än att flytta sig åt sidan med sina egna åsikter. Det som gör syster-yster hönan så älskvärd, är den otroliga fantasi- förmåga och barnasinne som hon kan bära med sig in i vuxenålder, något som gör henne till en intressant, kreativ och visuellt begåvad individ som andra gärna möter och andra som saknar denna förmåga avundar. Även denna höna ställer alltid upp för andra och ger det lilla extra utan att tänka på sig själv, utan på andra. Typens andra latinska tillägg kommer från den anmärkvärda sympatin och känslan för djur och levande organismer i hennes omgivning.






Lilla Kycklingen (lat. Gallus Gallus fnittrikus apikus) Denna spegelapa utan hämmningar drömmer om karriär som superstar ala ABBA och är inte blyg att hoppa runt och sjunga, dansa och allmänt ta sig an en show. Hon mästrar dramatikens största chester och kan utan ett problem klämma en tår i teaterns heliga namn. Hon är inte blyg att visa känslor och hyser stor kärlek för sin omgivning. Tillägget apikus härstammar från de primat-aktiga dragen- som kyckling arten utstrålar. Runt slängande av diverse lemmar, hopp och klätter är en vardag för kycklingen och att allmänt bete sig djungellikt är inte ovanligt. Denna art avskyr ärter och har ett sockebehov som nästan överskrider hyper-hönans. Rastypiskt är fnittret och skrattet som kan jämföras med crusty the clown från simpsons.

Tuppen ( lat. Gallus Gallus snällus glömlibus svedus) Är den ensamma hanliga representanten i arten och har därmed lägsta rangordning. Dessutom härstammar han av svenskt släkte till motsatts från de andra gallus-gallus som är av finskt ursprung. Detta framgår även i nomenklaturen. Tuppen tycks inte motstrida sin låga position i flocken, sålänge han tas väl omhända av de andra hönsen med mat, städning i hans bur, tvätt av kläder och kärlek från hans livspartner hyper-hönan. Tuppen kännetecknas med två karaktärdrag där det starkare, som även är det mest älskvärda, är snällhet. Tuppen ger och gör sitt allt till andras nytta och glädje, utan att någonsin ifrågesätta andras motiv, baktankar eller begära gentjänst för sitt engagemang. Han är definitionen på övermänsklig snällhet och påminner åter och åter sin omgivning om denna gåva arterna har att kunna hjälpa varandra. Hans lite sämre särdrag är hans otroliga förmåga till glömska. Något som han säkert lider mer av själv, än de i hans omgivning. Dock visar studier inom flocken att en utveckling åt det bättre hållet håller på att karakteriseras allt mer, något man spekulerar kan ha sin anledning i den påfrestning av minnet som flocklivet utsätter tuppen för. Till tuppens starka kunskaps och nöjes områden tillhör allt som angår motorer, med speciell inriktning på off-road körning och volvo. Tuppen har ett naturligt faderssinne och en väldigt betydelsefull förmåga att kunna visa och uttrycka sina känslor till de han älskar.









Så, nu har jag kort skildrat äggskallebybornas karaktärer och är härmed alldeles tom i huvet.... Jag tänkte aldrig att det kunde vara så påfrestande att skriva om mig själv och andra så ingående...menmen, till nästa gång. ciao!